Wicklow Way

Irlands äldsta markerade vandringsled

Grevskapet Wicklow, “Irlands trädgård”, lyser i alla nyanser av grönt. Genom denna underbara del av Irland, går Irlands äldsta markerade vandringsled, Wicklow Way.

Mer info

Clonegal – Marlay Park

8 vandringsdagar
Pris från 11.825 :-

Tinahely – Enniskerry

5 vandringsdagar
Pris från 10.200 :-

Glendalough – Marlay Park

3 vandringsdagar
Pris från 7.580 :-

Wicklow Way

På en vandringsresa till Wicklow Way vandrar du, trots närheten till huvudstaden, genom oförstörda naturområden. Wicklow Way startar i Clonegal med sina böljande gröna kullar och jordbruksbygd för att sedan avslutas i grönskande Enniskerry och Marlay Park i södra delen av Dublin. Längs leden passerar du några Irlands mest välkända plaster; Glenmalure, Glendalough, sjön Dan och vattenfallet Powerscourt vid Enniskerry. Vandringen avslutas med Dublins livliga gator för dina fötter.

Glendalough – dalen med två sjöar

Leden följer längs sidan av berget Mullacor och vidare in till dalen Glendalough “Gleann Dá Locha” (dalen med två sjöar).  Glendalough är känt för sin klosteranläggning från 800-talet som vilar i en dimhöljd dal tillsammans med utsökt vackra skogstigar och två glittrande sjöarna, Upper lake och Lower Lake. Glendalough kloster samhälle byggdes för att hylla St Kevin och var ett pilgrimsmål i över 1000 år. Du bor i samhället Largh som ligger strax efter Glendalough.

Dublin

Kanske vill du avsluta din vandringsvecka med ett besök på någon av Dublin alla trevliga pubar? Besök en pub för ett glas Guiness eller whiskey eller för att äta någon av de typiska irländska rätterna som till exempel Irish Stew. Har du möjlighet rekommenderas du att stanna några extra dagar i blomstrande Dublin som bjuder dig på en perfekt blandning av den omskrivna irländska charmen och det moderna Europa.

Vandring längs Wicklow Way

Det ingår alltid bagagetransport mellan boendena medan du vandrar med lätt packning.

Recensioner

Wicklow Way, Clonegal – Marlay Park, Dublin

Har du vandrat leden?

Då vore vi ytterst tacksamma om du ville dela med dig av dina erfarenheter. Skicka dina synpunkter till info@vandra.se så lägger vi dem här.

Tack!

Clonegal - Dublin, 24 aug - 3 sept, 2017

Jag upplevde avreseinformation och färdhandlingarna som mycket bra. Det enda som möjligen saknades var en karta i skala 1:50.000 över hela området - som jag dock införskaffade själv.

När det gäller faciliteterna under vandringen klaffade allting mycket bra. Hade varit ännu bättre om man hela tiden bott längs vägen för att slippa en del transporter, men förstår att det kan vara svårt att få till.

Vi hade osedvanligt tur med vädret. Regn vid två tillfällen - och då inte mer än ca 20 minuter! Fantastisk ljungblomning, lagom varmt och inte alls mycket blåst.

Ingegerd Grip

Hej Ingegerd!

Roligt att höra att ni har haft en så fin vandring!

Ibland är det svårt att hitta boenden längs leden då de flesta boenden vi använder är små och snabbt kan bli fullbokade. Vi brukar därför alltid rekommendera att man ska boka tidigt för att i möjligaste mån undvika transporter eller boenden som ligger längre från leden.

//Lotta, Vandra

Clonegal – Dublin, 15 – 25/9, 2010

Hej!

Tänkte jag skulle ge dig en kort rapport från min och Maries vandring på Irland i september. För det första är vi väldigt nöjda med den. Allt fungerade bra, utom mina nyinköpta kängor, som inte var vattentäta, fast det var Gore-tex, har aldrig blivit så blöt om fötterna, tur att jag hade mina gamla kängor med mig. Har reklamerat de nya så får vi se vad Haglöfs svarar.

Flygresan gick bra, sedan var det ju lite tråkigt att sitta och vänta på flygplatsen tills bussen gick klockan 14.00, men vi tog en öl och någon macka. Bussresan gick bra och vi meddelade Mrs Breen att vi skulle komma till Bunclody klockan 17.40. Marie och jag hade kommit fram till att hon nog skulle hämta oss i något jeep-aktigt, men icke hon kom i en Jaguar E-type.

Hennes B & B fungerade bra. Det var vi och två lite yngre kvinnor/tjejer som bodde där. Detta noterade jag på morgonen när Mrs Breen körde oss till Clonegal. Vi började vår vandring med att vandra fel, vårt eget fel, vi följde inte med på kartan så noggrant som vi borde. Det ordnade sig i alla fall och vi kom fram till slut fram till Shillelagh, måste säga att det är en riktigt otäck väg att gå de sista km.

Vid frukost nästa morgon träffade vi på tjejerna igen. Det visade sig att de var tyska. De var inte så bekväma av sig som vi utan bar hela sin packning. De hade blivit förvånade när de såg mig med min lilla ryggsäck hos Mrs Breen, eftersom de trodde att jag skulle gå hela Wicklow med bara den packningen. Mr Liam körde oss till ledens början och nu var vi noga med att följa med på kartan. Det är en utmärkt karta.

Naturligtvis åt vi hos Madge. Det är verkligen gourmetmat hon serverar. Jag har ofta åkt på gourmet turer till kroer i Danmark och hennes mat höll mer än väl samma klass. Dessutom är hon en helt underbar människa. Ett plus är att hon har elektrisk värmemadrass i sängen. Det gjorde underverk med Maries dåliga axel. Madges B & B är nog det som totalt är den bästa.

Nästa anhalt var ju Kyle. Det ligger ju lite utanför samhället och vi var lite för trötta för att försöka ge oss dit, vi valde att vila. Har förresten glömt att nämna något om frukost. Det vara bara på de två första B & B som vi valde full Irish breakfast, sedan valde vi ägg och toast. De där korvarna och baconet var allt för fett, speciellt korvarna.

Det var under nästa vandringsetapp, som vi verkligen lyckades gå fel. Efter Iron Bridge så gick vi rakt fram istället för att välja stigen upp till vänster. Vi gjorde alltså precis det som du varnat för. Vi gick och gick,
först när vi gått ca 4 km erkände vi att vi hade gått fel och vände tillbaka. Dessutom var detta den regnigaste dagen, det var då mina nya kängor visade att de var värdelösa. Nåväl vi kom fram till Glenmalure Lodge och där fick vi vårt självförtroende åter. Vi träffade nämligen en annan vandrare, som hade gått fel på samma ställe och han var militär, hade t o m deltagit i Falklandskriget, så vi tyckte att om han kunde missa stigen så var vi förlåtna. Där var en väldigt trevlig pub på Glenmalure lodge så vi åt där och då träffade vi åter på de tyska tjejerna.

Nästa dag gick vi mot Glendalough och efter vårt misstag dagen innan, vilket innebar att vi vandrat nästan 3 mil, så beslöt vi oss för att inte göra några av dina föreslagna avvikelser utan vi följde leden. Bramble Rock var det B & B som hade det finaste rummet, stort, nytt och väldigt fint inrett. Här stannade vi ju två nätter, vilket blev dyrt. Tack vare Wollen Mill, det var verkligen värt ett besök, vet inte om det var så mycket billigare, men de hade underbara ting i både ylle och bomull, resulterade i inköp av vantar, tröja och schalar. Jag brukar aldrig köpa presenter med mig hem, men här kunde jag inte motstå det. Vi åt på Wicklow Heather, vilket var mycket bra.
Vandringen till Roundwood innebar inte några överraskningar, vi följde leden och eftersom vi numera hade blivit riktigt bra på att tyda kartan så gick det utan problem. Lake House var det B & B som hade det bästa kaffet och det minsta rummet. Det visade sig att ägarinnan var fransyska och hennes man tysk, men deras son var rödhårig som en irländare. Vi åt på Byrne & Woods, verkligen bra mat.

Nästa dag var en mycket molnig och dimmig dag, det regnade inte men dimman kom och gick så tyvärr såg vi inte särskilt mycket när vi gick allra högst uppe på kammen. Vi såg i alla fall minnesstenen över Malone. Trots detta var det en vandring som erbjöd otroliga vyer. Vi såg sjöarna, Guiness familjens bostad och vattenfallet. Vi mötte även de tyska tjejerna igen, för sista gången visade det sig. Brook Cottages ägare körde oss till Enniskerry när vi skulle äta och han hämtade oss också. Tur var det för den kvällen regnade det som om himlens portar öppnat sig. Vi åt på den italienska restaurangen, vars ägare förresten är mexikanare. På morgonen körde ägaren oss till leden igen och vi påbörjade vår sista vandringsdel, vilken inte erbjöd några överraskningar. En väldigt bra restaurang i Dublin, som låg nära hotellet, ”Le Bon Crubeen” på 81-82 Talbot Street. Vi åt gott och relativt billigt där.
Både Marie och jag är mycket nöjda med vår vandring och upplevde den som lagom besvärlig. De dagarna då vi bara vandrade 12 km kändes det lite tomt när vi kom fram eftersom det oftast inte fanns så mycket att göra. När vi var på Bramble Rock så träffade vi ett par från Australien och de hade vandrat Yorkshire dales och tyckte det var så trevligt eftersom man kom fram till byar. De menade att Malone var en ”rambler” så det var därför leden gick utanför alla byar. Marie och jag har tänkt vandra Yorkshire dales
längre fram.

Nästa år är det dock Skottland som gäller.

Med vänliga hälsningar
Kristina

Clonegal – Dublin, 18 – 26/6, 2009

Hej Stefan.

Nu är vi hemma igen från en väldigt fin vandring på Irland. Allt har fungerat jättebra och vi är helnöjda. Vi tycket t.o.m. att det var bättre vandring på Irland än i Skottland, som vi var i förra året.

Något som folk inte bör missa är extra turerna över The Spinc och Scarr Mountain det var några höjdare!

Det finns några småsaker som du kan rätta till för andra resande:
Det fanns ingen middag på B&B Millview, Bunclody, men det var nära till byn.
B&B Woodbrook, Laragh är 3 huset på vänster sida och inte 2. Vi efterlyser bättre beskrivning på avslut och start i Laragh och Enniskerry. Vid Marlay Park skall du inte korsa vägen för att ta bussen till Willow House och priset är 2.20 Euro. Bussen stannar till höger om entrén till Marlay Park.

Tack för den här gången och vi ser fram mot en ny vandring nästa år kanske i England eller Wales.
MVH
Janne o Sivan Kragh

Wicklow Way, Glendalough – Marlay Park, Dublin

Har du vandrat leden?

Då vore vi ytterst tacksamma om du ville dela med dig av dina erfarenheter. Skicka dina synpunkter till info@vandra.se så lägger vi dem här.

Tack!

Glendalough/Laragh - Dublin, 4-10 september 2019

Vi hade alldeles ljuvliga dagar! En väl markerad led, underbar natur och naturligtvis bidrog ett strålande väder alla dagarna. Tror att svårighetsgraden sista etappen skulle graderats upp till en fyra precis som den nästsista. Upplever dem ganska lika.

Något lägre betyg på boendet i Roundwood. En mycket rar dam, men kanske lite väl spartanskt och endast kontinental frukost.

Rekommenderar starkt att boka extranätter i Laragh och Dublin. Gjorde en vandring i Glendalochdalen på 15 km den dagen och den var fantastisk. Vacker, upplevelserik och en perfekt uppvärmning.

Eva Olsson

Glendalough/Larragh-Dublin, 12 – 15 juli, 2017

Vi hade en lite förvirrad start vår första vandringsdag, faktiskt. För de som går precis vår rutt från Bramble Rock, skulle jag nog rekommendera att man tar Military Road upp till leden. Vi tyckte vi skulle följa er lilla karta och komma upp på leden tidigare men det krånglade till det, man riskerar att förvirra sig upp på Wicklow Way i fel riktning. För övrigt kan man helt förlita sig på ledskyltningen. Den irländska ledboken kan vara lite svårläst. Vacker och härlig vandring i varierande natur, och det irländska värdskapet är helt enkelt underbart! Vi mötte så trevliga personer, både boendevärdar och transfers!

Verkligen ett extra stort plus till både Bramble Rock B&B och Ballyorney Farm B&B. Underbara människor, vi blev så personligt bemötta, det kändes verkligen som "hemma". Grymma frukostar och jättebra rum. Just på Ballyorney Farm serverades frukosten runt ett stort runt bord. Så man fick sitta och prata med de andra gästerna. Så trevligt, det var nästan svårt att slita sig för att komma iväg på vandringen.

Maria Lavonius

Wicklow Way, Tinahely – Marlay Park, Dublin

Har du vandrat leden?

Då vore vi ytterst tacksamma om du ville dela med dig av dina erfarenheter. Skicka dina synpunkter till info@vandra.se så lägger vi dem här.

Tack!

Tinahely - Dublin, 12 - 19 september, 2015

Bra längd på vandringarna. Bra att du skrev att vi skulle förboka lunchpaket. Fantastisk årstid att vandra i med ljungkullar och ormbunksfält. Hemtrevligt att bo på mindre ställen. Vi känner oss trygga att ha bokat resan genom dig Stefan och rekommenderar er till vänner.

Ann-Christine Lundahl o Marie-Louise Lundgren

Tinahely – Dublin, 11 – 18 juli, 2012

Hej Stefan,

Nu har vi återvänt hem från Irland och vandringen på Wicklow Way. Allt har fungerat mycket bra. Vi har bott fint, ätit gott och transporterna av våra väskor har fungerat perfekt. Det har varit enkelt att följa leden och kartor och beskrivningar har varit ett bra stöd. Vädret denna julivecka, med ganska svalt och en del regn, har varit riktigt bra vandrarväder. Din rekommendation att äta middag hos Madge i Tinahely var guld värd. Vilken måltid!
Precis som du skriver i presentationen tycker vi att turen varit medelsvår, det vill säga ganska krävande med ordentliga stigningar upp och ner mest hela tiden. Det gick utmärkt att gå i bra vandringsskor, men i det ofta blöta höga gräset insåg vi poängen med damasker. Det kanske vore något att tipsa om.

Här är några konkreta iakttagelser som vi gärna delar med oss av, som du själv bestämmer om du vill förmedla vidare, eller kanske till och med lägga in i färdbeskrivningarna.

Resan från flygplatsen: Restiden från Dublin Airport till Busáras Central bus station tar bara ca 20 minuter, och närmaste ingång till järnvägsstationen ligger bara något hundratal meter från busstationen.
Dag 2: Mitt mellan avståndsmarkeringarna 76 och 74 finns ett nytt vindskydd som inte står utsatt på kartan. (Det dök upp som en osannolik och välkommen välsignelse när vi stretade uppför skogsbacken i spöregn.)
Dag 3: Om man väljer att gå vägen, R755, från Visotors centre i Glendalough till Laragh behöver man inte alls bekymra sig för den täta trafiken. Här finns (för ovanlighetens skull) en bra trottoar.
I Laragh är särskilt caféet/butiken Glendalough Green väl värt ett besök, både för sina stora kakor och goda lunchmackor.
Dag 6: I dokumentet med uppgifter om boende etc, på sid 6, står det att bagagetransporten går till Marlay Park. Detta gjorde oss lite nervösa, om vi skulle plocka upp väskorna någonstans vid parken. Men vi hoppades att det skulle fungera som tidigare, att väskorna transporterades till hotellet, och så var det ju också. Men uppgiften i beskrivningen gjorde oss lite förvirrade.

Allmänt: Vi tycker att det varit oklart om avståndsuppgifterna i den svenska beskrivningen gällt bara själva leden, eller även inkluderat transportsträckorna till och från boendet. Vår åsikt är att siffran bör gälla hela sträckan man ska gå den dagen. Det mest slående exemplet: Du skriver att det är 20 km/5 tim från Enniskerry till Marlay Park. Men från där vi gick på leden, vid parkeringsplatsen vid Crone Forest Recreation Area, är det 22 km till slutet, och då hade vi redan gått 3 km från Coolakay. Alltså 25 den dagen, och i ganska bra tempo gott och väl 7 timmar.

Sammantaget är vi mycket nöjda med vår vandring. Vi återkommer säkert fler gånger.

Vänliga hälsningar
Magnus och Laila

Tinahely – Dublin, 31 maj- 8 juni, 2012

Då var man hemma & har landat i vardagen igen efter ett härligt äventyr på The Wicklow Way, Irland. Stort tack för allt du ordnat så bra åt oss, vi är nöjda & glada efter vår vandring på Irland. Vädrets makter kan du inte rå över, vi hade otur, mycket regn och därmed dimma som lurade av oss många vackra vyer, men så vackert, fridfullt & ljuvligt ändå…

Vi hade toppenboenden, så trevliga värdinnor som gjorde allt i sin makt för att vi skulle känna oss omhändertagna efter regnvåta dagar på leden.
Vi gick lite vilse i Wicklowbergen – men, det var nog mest vårt eget fel.
Ledmarkeringen var lite otydlig för tre ovissa vandrare vid några ställen.
Men vi lärde oss hur viktigt det är att ha noga koll på kartan. Att ha med en kompass är nog inte dumt? Stolpen kunde stå mitt emellan två stigar, då var det svårt att veta vilken vi skulle välja…Det blev någon omväg men allt gick fint till slut.

Glendalough var fantastiskt och denna dag hade vi sol! Vilken lycka! Dagen i Dublin var trevlig, trots regn, men vi var ju ganska vana nu vid Irlands väder som inte var det bästa just när vi var där. Vilket härligt publiv!
(Passade fint när det inte var promenadväder på stan.) Perfekt läge på vårt hotell, gångavstånd till det mesta.

Så återigen, för fjärde året i rad så är jag så glad över allt jag fått uppleva tack vare dig & ditt Vandra. Med största säkerhet kommer jag att ta kontakt med dig igen inför min nästa vandring, jag tror det har blivit ett behov? Önskar bara att man hade mer tid från vardagen, jobb & måsten, och kunde vara ute på härliga, äventyrliga vandrings leder en längre tid…Den tiden kanske kommer? Helt perfekt har det varit & allt har funkat så bra!

Ett varmt, innerligt & stort tack från mig & mina två vandrarvänner, Yvonne & Birgitta….

M V H Katarina Stabeck-Ingemansson, Trollhättan.

Tinahely – Dublin, 3 – 10 september, 2011

Hej!

Jag och min fru har ganska nyligen kommit hem från vandring på Irland. Närmare bestäm The Wicklow way.
Måste bara säga att allt har förflutit bra. En fantastisk vandringsled med många fina naturupplevelser. Bra utstakat.
Planering och organisation har varit bra och inga missöden eller problem har uppstått. Det var bitvis ganska tuff vandring, men allt gick smärtfritt, förutom lite ont i fötter på kvällarna. Men på morgonen var vi pigga på vandring igen.
Alla människor vi mött har varit trevliga och tillmötesgående – inga problem.
Pubarna har varit bra – god mat och gott öl.
Vi har träffat ett amerikanskt par som vi haft kontakt med efteråt.
Ett par dagar i Dublin efteråt, var inte fel.
Vi tar nog Skottland nästa år.

Ulf och Linda