Gästblogg Lars Bruno Eklund – vandring längs Camino Primitivo

Gästblogg Lars Bruno Eklund – vandring längs Camino Primitivo

Camino Primitivo  13/4 – 23/4 2013

flagga_SV

Vissa saker lär jag mig aldrig. T.ex. att kolla vädrets långtidsprognos innan jag åker iväg för att vandra. Det gör jag inte nu heller, fastän jag föra året, 2012, upplevde nästan två veckor med regn och rusk på den här leden. Men jag tänker ändå vandra den vackra leden ännu en gång från Oviedo. Vi får se hur vädret blir.
Jag börjar i Santander med att vandra några dagar längs Atlantkusten. På ett litet område efter San Vicente de la Barquera finns kratrar ”Bufones de Arenillas”, som har underjordiska kanaler i berget ut till havet. Vid lågt tidvatten, och optimala förhållanden, pulserar vågorna in i kanalerna och kommer ut genom kratrarna som mäktiga vattenkaskader. Jag fortsätter till fots mot Llianes. På kvällen hittar jag en buss till Oviedo. Det är fredag kväll och många hotell är fullbelagda. Så småningom hittar jag Hotell Covadonga, mitt i Oviedo.

Cabruñana
Cabruñana

13 april lördag. Från Oviedo till Salas. Men nej… dagen börjar med en regnskur. På hotellet säger man, att det snart kommer att klarna upp. Jag vill inte vänta i Oviedo så jag ändrar mina planer och tar bussen till Grado. Därifrån hoppas jag kunna fortsätta till Salas. Vädret blir bättre och bättre och snart är det riktigt vackert. I Grado börjar jag gå. Till att börja med är det en hel del asfaltvägar. Då och då kan man se lös hund längs vägen, men en lös häst är mer än ovanligt. Hästen travar i alla fall i full fart på ”rätt sida” av vägen. Någon ropar längre bort, kanske på hästen, och han försvinner. Jag hoppas att han kommer till rätta. I Salas ringer jag på dörrklockan till ett pensionat ”Hotel Soto”. Samma värdinna, som förra året, öppnar dörren och jag är välkommen in. På kvällen kommer jag till ett litet kök med ett par bord och stolar, är det en restaurang? En äldre kvinna lagar mat och det luktar väldigt gott. Hon säger lite buttert, kom tillbaka till ”Casa Pachon” klockan åtta. Riktigt hungrig, återvänder jag till ett dukat bord och serveras en fantastiskt läcker fyra rätters meny. Jag betalar notan på tio euro inklusive vin, plus dricks naturligtvis.
14 april söndag. Till Tineo. Jag går uppåt på en fin skogsväg på ”Sierra de Casandresín” till Bodenaya. Högt över den gamla leden går också den nya motorvägen. Det är en sorts blandning av gammalt och nytt. Vädret är fint men det är fortfarande vått i marken efter gårdagens regn och snart blir leden riktigt lerig. Jag kommer ikapp ”Tres Amigos” Gustavo, Guillen och Diego. Det är tre roliga och vänliga killar som också ska gå till Tineo.
52106-primitivo-750x1000-180px15 april måndag. Till Campiello. Vädret är vackert och jag är återigen på den fina skogsvägen från Tineo upp till ”Alto de Piedratecha”. Jag kommer tidigt till mataffären och vandrarhemmet Casa Hermina i Campiello. Det är lunchtid och flera vandrare sitter där och äter. Det luktar underbart gott, och jag är hungrig. Men min plan är att fortsätta. Någon påminner mig om att det varken fins bar eller affär under 28 km före Berducedo. Här sitter glada vandrare som har så trevligt tillsammans. Tja..? Jag stannar väl och äter. Jag träffar Juan och den unge Miguel-Angel. Juan har ett bandage och klagar lite, och berättar att han nyligen blivit biten av en hund i handen, alla skrattar. Jag träffar också José, professorn i matematik från Murcia, den sympatiske Scott som arbetar i Berlin och Jan från Nederländerna. Eftermiddagen och kvällen blir riktigt trevlig i en gemytlig atmosfär.

16 april, tisdag. Till Berducedo. Vi går alla till Borres och fortsätter uppför det ödsliga berget till ”Pico del Hospital”. På eftermiddagen går jag ensam och njuter av landskapet. Utsikten är vacker mot snöklädda bergstoppar. Tystnaden ringer i mina öron. Jag ser stora rovfåglar cirklande i skyn och betande vildhästar. Leden går ner och ansluter till den alternativa vägen över Pola de Allande. Sedan vidare ner till den ödelagda byn ”Montefurrado”. Alla samlas senare på kvällen i Berducedo.

Roxana and Michael
Roxana and Michael

17 april, onsdag. Till Grandas de Salime. Det är en fin morgon på väg upp till Buspol 1.120 m över havet. Från toppen, går vägen sicksack nedåt 8 hundra meter på en sträcka av några kilometer till kraftverket och vattenreservoaren ”Embalse de Salime. Jag stannar för natten i Grandas de Salime.
   20 april, lördag. Från Lugo till San Roman de Retorta. Precis som förra året kommer jag till det privata vandrarhemmet ”O Candido”. Många av mina nya vänner har redan samlats utanför i solskenet. Där är de ju, Gustavo och hans två kompisar som jag träffade tidigare. Även författaren och äventyraren Michael från Irland är där. Vi har en trevlig kväll tillsammans, som avslutas med en särskild ceremoni. Värden bjuder alla på en slags brinnande ”häx-dryck”.
   21-23 april, söndag-tisdag. Till Santiago de Compostela. På söndag morgon är det riktigt kallt. Jag lämnar O Candido på den leriga romerska leden, som är något kortare än den markerade pilgrimsleden . Det vita berget ”Sierra de Careón” omges av ett hedlandskap med buskar. Jag träffar snart några vänner från igår och vi går tillsammans på små asfaltvägar ner till Mélide. Nästa dag, på måndag, ser jag Michael igen. Han har kommit ifatt Roxana från Michigan, USA. Vi går tillsammans den välkända vägen till Pedrouzo. På tisdag, sista dagen, kommer vi snart fram till Santiago de Compostela.

/Lars Bruno Eklund

Läs mer om Lars Brunos olika vandringar på hans hemsida: http://www.buencamino.nu/